It's a great day to be a seawolf

Tankte bara uppdatera helsnabbt fran Alaska. Har ar det helt galet vackert och vi har sett en massa djur och fin natur. Har nu precis kommit tillbaka fran en liten vildmarkstripp ca 7 timmars bilfard bort fran Anchorage dar vi levt cabinlife i nagra dagar. Och ikvall blir det middag pa restaurangen Jilli jobbar pa. Livet ar fint! Och imorrn blir det vidare till Seattle. Blir nog minst lika bra :) Kanske kan fa till en liten blogg darifran med om vi har tur.

..och så var sagan slut.

Jag visste ju hela tiden att den skulle komma. Sakta men säkert har den annalkats, smugit sig på som en hungrig lejonhona. Och nu är den här. Den allra sista kvällen på North Park University. Får lite ont i magen av att tänka på det.. Väskorna är så gott som färdigpackade, imorrn blir det utcheckning, en oändlig massa kramar och slutligen avfärd mot Alaska för vidare äventyr på andra håll än Chicago ett tag. Jag har nog aldrig i mitt liv varit så kluven som nu. Jag är ju såklart grymt taggad på att åka ut och resa lite, och även på att komma hem så småningom, men det innebär ju att jag måste ta avsked av några av mina bästa vänner. Och sen inte träffa dem på ett bra tag. Ett riktigt bra tag.. Det gångna året har verkligen varit mitt livs upplevelse och det har fått mig att växa som person mer än jag någonsin trodde att det skulle göra. De fantastiska människorna jag har träffat skulle jag inte byta bort för allt guld i världen, jag har dem att tacka för så mycket. Men varje saga har ju sitt slut tyvärr, det är väl bara att acceptera. Har i alla fall haft en bra sista kväll, gitarr jam med fina vänner i den lägenhet där jag har spenderat majoriteten av min lediga tid denna terminen. Kändes fint.

Sista helgen spenderades även den ganska utmärkt tycker jag personligen. I lördags blev det en tripp mot stan och Navy Pier. Planen var att det skulle vara soligt och fint så att vi kunde njuta av vädret på piren och sedan ta en tur upp i Hancock Tower, något några av oss pratat om att göra hur länge som helst (var ju bara på damtoaletten förra gången om ni minns..). Tyvärr ville inte Chicagovädret som vi och det var lite kyligt och väldigt molnigt. Man såg inte ens toppen på Hancock.. Men vi hade hur som helst väldigt trevligt på piren och tänkte att, Hancock får vi ta en annan gång. Några stycken valde att åka tillbaka och äta i ARA på kvällen, medans jag och några till styrde kosan mot Chipotle och lite mexikansk mat innan hemfärden. Uppenbarligen hade vi som stannade i stan gjort rätt val, då vi kom ut från Chipotle och molnen mirakulöst nog hade försvunnit nästan helt och solen strålade på oss. Med nytt mod tog vi sikte på den majestätiska byggnaden vi planerat att bestiga. Men motgången var inte över än.. Timingen var inte den bästa, så precis när vi kom dit var det ett sällskap på 150 personer som skulle upp till 95e våningens lokaler för ett event. Vi som skulle till 96e våningens Signature room fick då snällt ställa oss i kö medan hissen var i full färd med att skjutsa upp alla gästerna. Nämnda kö fick ytterligare två ur vårt ursprungliga sällskap att vända på klacken, så vi bara blev fyra kvar. Men vi kom i alla fall upp till slut! Och det var lätt värt det :) Molnen kom tillbaka lite grann, men det gjorde faktiskt ingenting utan tillförde bara en lätt drömsk touch till utsikten. Så vi satt där och såg solen gå ner och hade det allmänt trevligt.

Söndag var lugn och vilsam. Njöt av en sista söndagsbrunch och gick på lite jazzkonsert som bl.a. Johnny medverkade i. Sedan på kvällen tod sig hela SVF-familjen hem till Emily för en sista middag. Det varen sjukt härlig tillställning, och ögonen började tåras både en och två gånger. Jag vet att jag upprepar det till leda, men fy vad jag tycker om de här människorna.

Kanske lägger till lite bilder i detta inlägget imorrn, men nu är klockan halv tre, så jag borde dra mig emot sängen. Vi hörs igen, om inte förr, så när jag kommit tillbaka till Svedala. Ha det fantastiskt tills dess, det tänker jag ha.

Slutpurten

En vecka kvar i Chicago. En vecka! Det är lite galet. Eller okej, inte lite, mycket galet. Vart i hela friden har tiden tagit vägen? Jag känner mig inte riktigt klar med detta än.. Men det är väl bara att ta vara på tiden man har kvar och göra det bästa av de sista dagarna. Försöka att inte tänka på avskedet som nalkas allt snabbare. För det kommer blir väldigt tufft att säga hej då till många av människorna här. Ända sedan augusti har man ju ändå spenderat majoriteten av sin tid tillsammans med dem och efter nästa vecka kan det ju dröja år innan man får se dem face to face igen. Det kommer att bli så tomt. Lyckligtvis kommer jag i alla fall inte behöva säga hej då till alla på en gång då jag kommer träffa nästan alla svenskarna och några av amerikanerna under min sista resemånad. Tur det i alla fall. Nej, nu pratar vi om nåt mindre deprimerande..

Vad har hänt sen sist till exempel? Jo det ska jag tala om för er.

Lördag för två veckor sedan hade vi sista konserten med stora gospelkören. Lite rep under dagen och sen konsert på kvällen. Det var kul, men dock blev det väldigt intensivt och engagerat ibland. Nästan lite obekvämt för en timid svensk som jag. Och så blev jag rätt lomhörd, eftersom jag stod typ mitt i bandet. Men som sagt, det är en go känsla att sjunga med en så stor grupp människor. Fast jag kan sakna joyvox där hemma ibland. Där är det en helt annan samsjungenhet och närhet som man inte får i en stor kör. Vilket också är en go känsla.
På kvällen efter konserten åkte jag, Agnes och Linnea med Anna hem till henne i Naperville. Söndagen skulle nämligen hela SVF-gruppen ut dit och hänga en dag, så vi sov hos Anna för att slippa gå upp så tidigt. Detta visade sig vara a good call då resten av gruppen missade tåget på morgonen dagen efter.. De kom dock fram så småningom, bara lite senare än det var tänkt. Vi hade en skön kväll hur som helst! Satt och pratade och gjorde s'mores (marshmallow+choklad+kex) över en eld i trädgården mitt i natten. Fint liv. Och en så skön säng som jag sov i den natten har jag inte sovit i på länge. Mm.

Följande dag var då alltså family-day i Naperville. Bestod av kyrkbesök (för oss som inte missade tåget..), cookiedough creations (ett ställe där man beställer en kula glass och en kula cookiedough. Ganska sjukt. Och väldigt mättande. Att dela en liten bägare på två var lagom.), rundtur i stan och på en High School, middag och häng i ett jättelyxigt hus dit SVF-gruppen tydligen brukar åka varje år. Skön dag helt enkelt!

Skolveckan rullade sedan på som vanligt vad jag kan minnas.. Inga direkt storslagna händelser. Lagom mycket plugg och lagom mycket häng. Som det ska vara. Helgen däremot var lite mer spännande.

Lördag gick vi upp rätt tidigt för att ta L ner till stan. Där väntade en liten fin båt som skulle ta oss på en arkitektur-tur på chicago river. Det var kallt och blåsigt som attan, inte idealt båtväder med andra ord, men det var faktiskt väldigt spännande att se och höra om alla byggnader. Efter det gick man på stelfrusna fötter iväg mot restaurangen Due's för lite klassisk deep-dish pizza. Och så sjukt mycket pizza! Vi beställde 5 st till 16 personer, fick väl sådär en 2 hela pizzor över när alla var mätta. Jag klarade en och en halv slice. För dem som inte vet så är deep-dish en chicago-klassiker, jättetjock pizza (typ 4-5 cm) med en massa topping och ost på. Väldigt mättande indeed. Men något man måste testa när man är på dess hemmaplan så att säga. Efter pizzan vandrade jag och några till runt på stan ett tag. Man måste ju passa på när man ändå är down-town. Strosade runt på Statestreet och försökte få in i skallen att man faktiskt bor i denna stan. Inte bara som turist, utan att man faktiskt har sin hemadress här. Man räknas som Chicago resident. Coolt.

Senare på kvällen var det konsertdags på skolan. Vår kära parallell-linje musiklinjen från SVF var på turné i USA med sin kör och gjorde ett stopp på North Park på kvällen. Så grymt bra de är alltså! Fick både en och två av oss att längta tillbaka till SVF. Kören både kulade och sjöng sånger från Kristina från Duvemåla och det fick mig att längta hem lite för första gången. Visst har jag saknat familj och vänner tidigare, men detta var första gången jag faktiskt saknade Sverige som land. Det ät ju rätt fint ändå.. Söndag spenderades mest med lite uppsatsskrivning och annat gött. Och lite häng såklart. Det klarar man sig inte utan.

Sen har det gått en skolvecka igen. Inte haft så mycket att göra, så det har blivit en del film och annat. Var på teater igår, med skolans teaterelever. I eftermiddag blir det fika för sista gången. Det är ett campushus här där det bor tidigare SVFare där de har "svenskt" fika varje fredag för den som vill. Väldigt trevligt att bara ta det lugnt på fredagen och varva ner efter veckan. Men nu är det som sagt sista gången.

Det var allt jag hade för denna gången tror jag. Ska försöka att få till ett till inlägg innan jag drar iväg till Alaska om en vecka i alla fall. Sen får vi se hur mycket bloggande det blir.. Kanske hör ni inte av mig förrän jag är tillbaka i Sweden.. Knäppt.