Nystart och julstart

Det är snart 6 månader sedan jag skrev något här. Jag tror kanske inte att jag varit saknad i bloggosfären sedan dess, men jag tänkte ändå försöka mig på att återuppliva bloggen så smått. Har tänkt tanken ett bra tag, men inte kommit till skott. Nu får vi se hur det går..

Nuförtiden är det ju inte lika givet vad man ska skriva om. Visst har jag upplevt väldigt mycket nytt de senaste månaderna, men det är ändå inte så överväldigande som förra året, inte lika mycket spektakulära upplevelser. Och jag vill inte tråka ut er som kanske faktiskt läser detta med historier om vad jag ätit till lunch eller hur mycket jag har att göra i skolan. Dock så vill jag skriva. Jag har haft en skrivkurs inom Retorik A fram tills för några veckor sedan som varit väldigt kul och lite funkat som kreativ outlet.. Så nu behövs ett nytt forum. Kanske kan detta vara ett sätt? Ett sätt att uttrycka små betraktelser och tankar i ord på det sätt jag kan göra det bäst. Eller bra i alla fall.

Härom dagen blev jag kallad Christmas-freak av några vänner. Mest troligt en ganska träffande beskrivning.. December får det gång på gång att dra i mungiporna på mig. Jag kan helt enkelt inte hjälpa det. Sent igår gick jag hem genom Uppsalanatten medan stora snöflingor singlade ner runt omkring mig. Både ljuset och tystnaden som uppstår i ett sånt läge är helt fantastiskt i mitt tycke. Till det kan läggas ljusstakar och stjärnor som lyser i vareviga fönster och andetagen som bildar drömska moln när de möter minusgraderna. Julmusiken har gått varm hela helgen och innan jag gick hem i snön hade jag bakat mjuk pepparkaka med vänner. Julen knackar på varenda sinnes dörr och jag kan inte annat än att släppa in den och låta lyckan bubbla fritt.

Och idag är det ju första advent. Kanske min favoritdag på året.
Vaknar till Do you hear what I hear med Third Day från mobilen och det första jag gör är att le. Som varje år.
Ett av fyra ljus lyser upp frukostbrickan. Som varje år.
Står i kyrkbänken med sångboken kvar på sitsen. Den behövs inte idag. Hjärtat sjunger Hosianna, gå Sion och bered en väg för herran alldeles av sig självt och stämbanden hänger på. Som varje år.
Sedan är livet en fröjd av saffran, nejlika, ingefära och kanel. Precis som varje år. Dock av det köpta slaget denna gången.

Årets bonus blev, tack vare de senaste dagarnas flingsinglande, att vandra hem genom en dröm i vitt. Knarrande under skorna, minusgrader som biter i haka och kinder och en strålande sol på en blå himmel. Så är det ju inte varje år. Själen jublar lite extra.

Första adventssöndagen är en perfekt dag för verklighetsflykt. För att bara koppla bort allt. För att lyssna på körsång och dricka kaffe och beundra en fridfull ljuslåga en timma eller två. För att skriva ett blogginlägg istället för ett informerande tal eller retorisk analys av en debattartikel gällande Göteborgskravallerna.

Tyvärr är ju också december en månad med väldigt mycket verklighet att ta itu med. Väldigt mycket. Lika bra att sätta igång.

Alldeles strax.

Ska bara värma på en lussebulle först.

Home?

Ljungsbro. Detta fina lilla samhälle jag kallat mitt hem så länge jag kan minnas. Det är där jag nu befinner mig. Dock med en lite mer förvirrad uppfattning om vad som är hemma. Att komma hit var bland det märkligaste jag varit med om. Det var fem månader sedan jag senast satte foten i den här staden, det här huset. Så mycket har hänt med mig under den tiden och det kändes konstigt att vara tillbaka när man vant sig vid och skapat en vardagsrytm och vanor på ett helt annat ställe, en helt annan kultur. Samtidigt var det hur naturligt som helst och jag fick känslan av att aldrig ha varit borta. som om det senaste året bara varit en dröm. A crazy good dream. Man säger ju att 'home is where the heart is', så jag antar att det betyder att jag nu har två hem. Ett här och ett overseas. Har nog lämnat små bitar av hjärtat lite här och var.. Och jag tror det är sant. Det är egentligen inte platsen man är på som räknas, det är vem som är där och delar upplevelsen med en. Hemma är inte en plats, det är en grupp människor. När jag var i USA var det inte lösgodis, granskog och röda stugor man saknade främst utan familj och vänner därhemma som man brukade uppleva dessa saker med. Och samma sak är det nu. Man saknar inte starbuckskaffe, utan dem man drack kaffet med; inte enorma bilar, utan förarna som körde dem; inte skolan, utan dem man satt brevid på lektionerna eller hade studyparties med. Och framtiden kommer nog att fortsätta på samma sätt; man skaffar sig en massa nya hem hela tiden som man titt som tätt måste bryta upp från när man går vidare i livet.

Sen kan man naturligtvis sakna vissa materiella saker också. Jag har insett, mest sedan jag kom hem hit, att jag har saknat tystnaden i Sverige. Sirenerna, flygplanen till och från O'hare som alltid flög över campus och biltrafiken i Chicago utgjorde en ständig kuliss av ljud i ens tillvaro. Så det är något jag uppskattar med att vara hemma, förutom människorna. Och kokt potatis. Åt den första på fem månader i måndags och det var grymt. Det trodde man ju inte iaf, att man skulle sakna potatis..

Den senaste månaden har varit fullproppad med intryck och upplevelser, så jag vet inte riktigt om jag ens kan komma nära att göra den rättvisa i ett blogginlägg.. Det har i alla fall varit helt grymt kul och jag har fått se några av Amerikas andra ansikten. Ju mer man reser runt och ser Staterna, desto mer inser man att det är ett så otroligt mångfaldigt land. Det finns verkligen allt. Man förundras över att det faktiskt går att styra denna samling stater som ett land.. Fascinerande. Vill absout åka tillbaka både en och två gånger och se mer, uppleva mer. Och återuppleva en del.

Slutet på mitt största äventyr hittills har nåtts. Men det innebär ju egentligen bara att det finns plats för en ny början. En början jag nu har förutsättningar att möta som jag inte hade haft utan det senaste årets erfarenheter. För det är jag mina vänner i SVF-NPU Collegeline evigt tacksam.

Och jag lovar att jag snart kommer hem igen.

It's a great day to be a seawolf

Tankte bara uppdatera helsnabbt fran Alaska. Har ar det helt galet vackert och vi har sett en massa djur och fin natur. Har nu precis kommit tillbaka fran en liten vildmarkstripp ca 7 timmars bilfard bort fran Anchorage dar vi levt cabinlife i nagra dagar. Och ikvall blir det middag pa restaurangen Jilli jobbar pa. Livet ar fint! Och imorrn blir det vidare till Seattle. Blir nog minst lika bra :) Kanske kan fa till en liten blogg darifran med om vi har tur.

..och så var sagan slut.

Jag visste ju hela tiden att den skulle komma. Sakta men säkert har den annalkats, smugit sig på som en hungrig lejonhona. Och nu är den här. Den allra sista kvällen på North Park University. Får lite ont i magen av att tänka på det.. Väskorna är så gott som färdigpackade, imorrn blir det utcheckning, en oändlig massa kramar och slutligen avfärd mot Alaska för vidare äventyr på andra håll än Chicago ett tag. Jag har nog aldrig i mitt liv varit så kluven som nu. Jag är ju såklart grymt taggad på att åka ut och resa lite, och även på att komma hem så småningom, men det innebär ju att jag måste ta avsked av några av mina bästa vänner. Och sen inte träffa dem på ett bra tag. Ett riktigt bra tag.. Det gångna året har verkligen varit mitt livs upplevelse och det har fått mig att växa som person mer än jag någonsin trodde att det skulle göra. De fantastiska människorna jag har träffat skulle jag inte byta bort för allt guld i världen, jag har dem att tacka för så mycket. Men varje saga har ju sitt slut tyvärr, det är väl bara att acceptera. Har i alla fall haft en bra sista kväll, gitarr jam med fina vänner i den lägenhet där jag har spenderat majoriteten av min lediga tid denna terminen. Kändes fint.

Sista helgen spenderades även den ganska utmärkt tycker jag personligen. I lördags blev det en tripp mot stan och Navy Pier. Planen var att det skulle vara soligt och fint så att vi kunde njuta av vädret på piren och sedan ta en tur upp i Hancock Tower, något några av oss pratat om att göra hur länge som helst (var ju bara på damtoaletten förra gången om ni minns..). Tyvärr ville inte Chicagovädret som vi och det var lite kyligt och väldigt molnigt. Man såg inte ens toppen på Hancock.. Men vi hade hur som helst väldigt trevligt på piren och tänkte att, Hancock får vi ta en annan gång. Några stycken valde att åka tillbaka och äta i ARA på kvällen, medans jag och några till styrde kosan mot Chipotle och lite mexikansk mat innan hemfärden. Uppenbarligen hade vi som stannade i stan gjort rätt val, då vi kom ut från Chipotle och molnen mirakulöst nog hade försvunnit nästan helt och solen strålade på oss. Med nytt mod tog vi sikte på den majestätiska byggnaden vi planerat att bestiga. Men motgången var inte över än.. Timingen var inte den bästa, så precis när vi kom dit var det ett sällskap på 150 personer som skulle upp till 95e våningens lokaler för ett event. Vi som skulle till 96e våningens Signature room fick då snällt ställa oss i kö medan hissen var i full färd med att skjutsa upp alla gästerna. Nämnda kö fick ytterligare två ur vårt ursprungliga sällskap att vända på klacken, så vi bara blev fyra kvar. Men vi kom i alla fall upp till slut! Och det var lätt värt det :) Molnen kom tillbaka lite grann, men det gjorde faktiskt ingenting utan tillförde bara en lätt drömsk touch till utsikten. Så vi satt där och såg solen gå ner och hade det allmänt trevligt.

Söndag var lugn och vilsam. Njöt av en sista söndagsbrunch och gick på lite jazzkonsert som bl.a. Johnny medverkade i. Sedan på kvällen tod sig hela SVF-familjen hem till Emily för en sista middag. Det varen sjukt härlig tillställning, och ögonen började tåras både en och två gånger. Jag vet att jag upprepar det till leda, men fy vad jag tycker om de här människorna.

Kanske lägger till lite bilder i detta inlägget imorrn, men nu är klockan halv tre, så jag borde dra mig emot sängen. Vi hörs igen, om inte förr, så när jag kommit tillbaka till Svedala. Ha det fantastiskt tills dess, det tänker jag ha.

Slutpurten

En vecka kvar i Chicago. En vecka! Det är lite galet. Eller okej, inte lite, mycket galet. Vart i hela friden har tiden tagit vägen? Jag känner mig inte riktigt klar med detta än.. Men det är väl bara att ta vara på tiden man har kvar och göra det bästa av de sista dagarna. Försöka att inte tänka på avskedet som nalkas allt snabbare. För det kommer blir väldigt tufft att säga hej då till många av människorna här. Ända sedan augusti har man ju ändå spenderat majoriteten av sin tid tillsammans med dem och efter nästa vecka kan det ju dröja år innan man får se dem face to face igen. Det kommer att bli så tomt. Lyckligtvis kommer jag i alla fall inte behöva säga hej då till alla på en gång då jag kommer träffa nästan alla svenskarna och några av amerikanerna under min sista resemånad. Tur det i alla fall. Nej, nu pratar vi om nåt mindre deprimerande..

Vad har hänt sen sist till exempel? Jo det ska jag tala om för er.

Lördag för två veckor sedan hade vi sista konserten med stora gospelkören. Lite rep under dagen och sen konsert på kvällen. Det var kul, men dock blev det väldigt intensivt och engagerat ibland. Nästan lite obekvämt för en timid svensk som jag. Och så blev jag rätt lomhörd, eftersom jag stod typ mitt i bandet. Men som sagt, det är en go känsla att sjunga med en så stor grupp människor. Fast jag kan sakna joyvox där hemma ibland. Där är det en helt annan samsjungenhet och närhet som man inte får i en stor kör. Vilket också är en go känsla.
På kvällen efter konserten åkte jag, Agnes och Linnea med Anna hem till henne i Naperville. Söndagen skulle nämligen hela SVF-gruppen ut dit och hänga en dag, så vi sov hos Anna för att slippa gå upp så tidigt. Detta visade sig vara a good call då resten av gruppen missade tåget på morgonen dagen efter.. De kom dock fram så småningom, bara lite senare än det var tänkt. Vi hade en skön kväll hur som helst! Satt och pratade och gjorde s'mores (marshmallow+choklad+kex) över en eld i trädgården mitt i natten. Fint liv. Och en så skön säng som jag sov i den natten har jag inte sovit i på länge. Mm.

Följande dag var då alltså family-day i Naperville. Bestod av kyrkbesök (för oss som inte missade tåget..), cookiedough creations (ett ställe där man beställer en kula glass och en kula cookiedough. Ganska sjukt. Och väldigt mättande. Att dela en liten bägare på två var lagom.), rundtur i stan och på en High School, middag och häng i ett jättelyxigt hus dit SVF-gruppen tydligen brukar åka varje år. Skön dag helt enkelt!

Skolveckan rullade sedan på som vanligt vad jag kan minnas.. Inga direkt storslagna händelser. Lagom mycket plugg och lagom mycket häng. Som det ska vara. Helgen däremot var lite mer spännande.

Lördag gick vi upp rätt tidigt för att ta L ner till stan. Där väntade en liten fin båt som skulle ta oss på en arkitektur-tur på chicago river. Det var kallt och blåsigt som attan, inte idealt båtväder med andra ord, men det var faktiskt väldigt spännande att se och höra om alla byggnader. Efter det gick man på stelfrusna fötter iväg mot restaurangen Due's för lite klassisk deep-dish pizza. Och så sjukt mycket pizza! Vi beställde 5 st till 16 personer, fick väl sådär en 2 hela pizzor över när alla var mätta. Jag klarade en och en halv slice. För dem som inte vet så är deep-dish en chicago-klassiker, jättetjock pizza (typ 4-5 cm) med en massa topping och ost på. Väldigt mättande indeed. Men något man måste testa när man är på dess hemmaplan så att säga. Efter pizzan vandrade jag och några till runt på stan ett tag. Man måste ju passa på när man ändå är down-town. Strosade runt på Statestreet och försökte få in i skallen att man faktiskt bor i denna stan. Inte bara som turist, utan att man faktiskt har sin hemadress här. Man räknas som Chicago resident. Coolt.

Senare på kvällen var det konsertdags på skolan. Vår kära parallell-linje musiklinjen från SVF var på turné i USA med sin kör och gjorde ett stopp på North Park på kvällen. Så grymt bra de är alltså! Fick både en och två av oss att längta tillbaka till SVF. Kören både kulade och sjöng sånger från Kristina från Duvemåla och det fick mig att längta hem lite för första gången. Visst har jag saknat familj och vänner tidigare, men detta var första gången jag faktiskt saknade Sverige som land. Det ät ju rätt fint ändå.. Söndag spenderades mest med lite uppsatsskrivning och annat gött. Och lite häng såklart. Det klarar man sig inte utan.

Sen har det gått en skolvecka igen. Inte haft så mycket att göra, så det har blivit en del film och annat. Var på teater igår, med skolans teaterelever. I eftermiddag blir det fika för sista gången. Det är ett campushus här där det bor tidigare SVFare där de har "svenskt" fika varje fredag för den som vill. Väldigt trevligt att bara ta det lugnt på fredagen och varva ner efter veckan. Men nu är det som sagt sista gången.

Det var allt jag hade för denna gången tror jag. Ska försöka att få till ett till inlägg innan jag drar iväg till Alaska om en vecka i alla fall. Sen får vi se hur mycket bloggande det blir.. Kanske hör ni inte av mig förrän jag är tillbaka i Sweden.. Knäppt.

Thursday: Time Travel

Nu duggar inläggen tätt.
Igår var vi som sagt på musikal (blev inget museumbesök pga tidsbristskäl), Million Dollar Quartet. En föreställning som handlar om en dag i Sun Record's studio, i december 1956, då både Elvis Presley, Jerry Lee Lewis, Johnny Cash och Carl Perkins happened to be i studion på samma gång. Och skapade historia naturligtvis. Vilken show alltså! Castingen, särskilt på Cash och Jerry Lee, var nästan läskigt bra. De både lät, såg ut och agerade som orginalen. Måste vara väldigt svåra roller att spela, så mycket som ska stämma för att få det att kännas äkta. Men som sagt, de gjorde det väldigt bra och vilket drag det var sen! Med urspårat slut där folk klättrade upp på både piano och ståbas och gav allt. Grymt.
Bland det roligaste, förutom själva showen, var att titta på de något äldre damerna som satt på första raden och dansade med i varenda låt. De var nog där och återupplevede sin ungdom. Såg så härligt ut att det inte gick att hålla leendet tillbaka. Det är ju något man som ung idag antagligen aldrig kommer förstå. Mycket av den musik som är mest spridd i vår kutur är ju så konstruerad och opersonlig. Vet inte om det är nån som skulle göra en show av detta slag om Lady Gaga eller Justin Bieber. Men det var fint att man fick vara med en liten stund och få en glimt av hur det kunde ha varit. En liten tidsresa sådär på torsdagskvällen.

Och sen gick man resten av kvällen och nynnade på Great Balls of Fire.

(Pressbild. Men sådär såg det iaf ut. Fast vi hade en stand-in Elvis. En fakefake Elvis alltså.)

This side of Stockholm

Glömde ju skriva att jag gjort ett livsbeslut. Hur glömmer man det? Har sökt till högskolan till hösten. Uppsala universitet. Ska alltså ta ännu ett steg på den knepiga resan som kallas livet. Så kanske blir det en fortsättning på bloggen därifrån sen. På andra sidan Stockholm.

Och så blev det lite ny kostym på bloggen. Den kändes alldeles för vintrig och mörk. Så nu ser den ut mer som jag känner mig. Definitivt bättre. Fortfarande med egentagen header-bild. Fortfarande en lite konstig känsla att det är så. Och då har jag ändå bott här i mer än tre månader. Knäppt.

Studybreak

Hej världen!
Egentligen borde jag lägga min tid just nu på att skriva ett research-paper om marriage patterns i USA och Sverige, men ett blogginlägg är ju så mycket roligare att skriva. Och skriva ska vara roligt! Och nu har jag suttit nästan två timmar bara med citations och referenshänvisningar, så en liten pluggpaus tycker jag är på sin plats.

Påsken spenderades som ni vet hos min roomate's familj en bit härifrån. Var en mycket trevlig helg med mycket släktingar (inte mina alltså, utan Jamie's..), minigolf, basket på uppfarten, Bulls vs. Knicks på TVn, Mariocart, kyrkbesök, downtown-tour och mycket god mat (en lillebror med kock-ambitioner är alltid fint..)! Vi var dessutom på en outlet-mall, så nu är jag två par converse rikare, För ca 200 kr mindre än ett par hade kostat hemma. Rätt bra deal.



Sen var det tre dagar hemma i Chicago innan jag drog iväg igen, denna gången till Michigan och släkten i St Joseph. Rätt skönt att komma iväg lite till och känna att man gör något av sina helger nu när tiden börjar rinna iväg. Hanna och Linn hängde med mig och vi hade en fin helg med strandpromenader, konsert och musikcaféer, hemlagat och hembakat och en tur till ett Amish-område i Indiana. Väldigt fascinerande folk det där Amish-folket.. Rätt imponerande att de lyckas hålla i sina värderingar och unika livsstil trots alla yttre påtryck. Ibland kan man ju önska att man var lika stark i sin övertygelse. Om man hade nån särskild övertygelse..

Söndag kväll när vi kom tillbaka blev det lite häng med fina vänner. Vi sitter där i godan ro och äter Amish-style cinnamon-raisin bröd och pratar när Joel plötsligt ställer frågan om någon vill gå på konsert med Death Cab for Cutie dagen därpå. När det är ett himla bra band som dessutom ska spela med en liten stråkorkester och biljetterna är nere på 20 dollar är man ju inte för svårövertalad.. Underhållning före utbildning tänkte jag till slut och skjöt upp uppsatsskrivandet en dag till. Plugga kan man ju göra när det är viktigt. Inte när man bor i Chicago. Så det blev en kväll nere på klassiska Chicago Theatre med ett gäng konsert-peppade svenskar. Och jag kan ju inte direkt säga att jag ångrar att jag gick dit. Uppsatsskrivande hade ju inte ens varit en bråkdel så givande. Riktigt bra konsert. Riktigt bra.

Sedan dess har jag då alltså suttit på mitt rum och skrivit större delen av min fritid. Man får väl offra lite ibland I guess.. Men imorrn ska jag bli mänsklig igen och gå både på museum och på musikal! Så gruvligt taggad alltså! Återkommer om det :)

Update deluxe

Dags för en liten update kanske. Har äntligen fått tillbaka lite inspiration att skriva.. Inte haft det på ett tag (som ni märkt..).

Livet lever på här. Tiden går nästan lite för fort.. Ibland vill man bara stanna den ett tag. Har inte haft så jättemycket att plugga på de senaste veckorna, så det har varit mycket tid till att bara hänga med fint folk och åka på diverse upptäcktfärder. Helt fantastiskt gött!

Som jag skrev förra gången så firade vi våffeldagen förra söndagen. Våfflorna blev helt klart godkända av både svenskar och Amerikaner, så det var lyckat. Fint med lite svenska smaker mitt i allt jordnötssmör och pizza. Sen såg vi på en film som Gustav så fint valde ut. En skräck-komedi tydligen.. Väldigt blodig och absurd.. Men den hade sina ljusglimtar den med. Haha.

På onsdagen efter lektionerna (eller ja, det skulle vara efter lektionerna, men min enda visade sig vara inställd. Ledig dag!) åkte jag, Hanna och Linn på lite äventyr. Vi bestämde oss för att testa ett nytt stopp på the L, så vi hoppade av vid Addison/Paulina. Det var ett väldigt gulligt område, mycket fina hus och små affärer. Vi hittade ett bageri som hade hur mycket bakelser och kakor som helst, nästan Swedish-style. Och så gick vi runt i ett bostadsområde och bara njöt av alla blommade träd och av solskenet. Fin dag!

Lördag åkte vi ett gäng ner till stan och Shedd Aquarium, som är ett stort akvarium (säger man akvarium på svenska? Om en byggnad som har en massa fiskar och grejer?) nere vid Lake Michigan. Det var ett s.k. Bridge Event, en aktivitet som skolan ordnar och betalar en del för. Så vi fick betala 3 dollar istället för 7. Helt ok pris :) Och det var ett helt ok ställe! Men det känns lite som att har man sett ett akvarie har man sett de flesta. Fiskar är ju fiskar på nåt vis.. Resten av helgen hände det väl inte så mycket uppseendeväckande egentligen.. Jag och ett antal vänner satt på ett jättemysigt café här i närheten och försökte plugga i ett antal timmar i söndags eftermiddag. Himla trevligt, men man kanske inte fick så mycket gjort som man hoppats. Hehe.

Sen har veckan rullat på. Kortvecka då det ju är påsk i detta landet också. Så nu är jag ledig torsdag-måndag. Lyxigt värre. Ska spendera påsken hemma hos min roommate Jamie och hennes familj en bit utanför Chicago. Ska bli jättekul! I'm excited! Så vi åker i morgon förmiddag och kommer troligen tillbaka på söndag kväll.

Tjaa, mer spännande än så är inte mitt liv för tillfället. Kanske är lite därför jag inte uppdaterat bloggen också.. Jag har dock lite planer för kommande veckor som jag hoppas blir lite mer intressanta. Återkommer om det! Men känner inte att jag behöver göra så himla mycket märkvärdigt just nu. Livet är bara grymt fint ändå och jag inser mer och mer hur lycklig jag är. Himla bra känsla.

Glad påsk på er allihopa! Njut av den så mycket ni bara kan :)

Hemma

Här har det inte blivit mycket uppdaterat på ett tag.. Denna veckan sedan vi kom tillbaka från NYC har varit en riktigt fin vecka med sol och en väldans massa plusgrader då man bara umgåtts en massa med folk och haft det gött, så jag har inte velat spendera min tid vid min dator. Dessutom var det lite överväldigande att tänka på hur man sammanfattar en vecka i New York i ett enda blogginlägg som folk faktiskt orkar läsa. Jag vet inte hur man gör. Bildbomb med undertexter? Får nog bli så. Here it goes.

Hittade lite gungor

Första dagen tog vi en promenad genom heeela Central Park, från vårt hostel i södra Harlem till Times Square

How does she knooooow youu love heer..

Selfie på en bro

Stor lysande amerikansk flagga vid Times Square.

5th avenue och en gul taxi. Jodå.

M & M's world. En massa massa m&m's och m&m relaterade grejer.

Times Square

Andra dagen var jag och Linnea lite kulturella och gick till MoMA,
 Museum of Modern Art, och såg lite Van Gogh, Picasso
 och Warhol. Snyggt museum, men jag gillar Art Institute här i Chicago bättre faktiskt.

Vi tog en tur upp i Empire State Building. 

väldigt måktigt må jag säga!

Utsikt och resesällskap

Vi gick till Ground Zero och det minnesmärke som nu finns
där The Twin Towers stod för 11 år sedan.

Battery Park, där vi spenderade resten av dagen i solen

Det är verkligen en stad av kontraster. Natur och arkitektur

En sån där grej som det känns jättekonstigt att se i verkligheten.
Den bara finns på riktigt helt plötsligt.

För att se Phantom of the Opera på Broadway!
Den var bra, inte minst fantomen. Vilken pipa.

Samma kväll åkte Linnea och jag
tillbaka in till Times Square

Niclas på Roosevelt Island, dit vi åkte med linbana över vattnet

Utanför FNs högkvarter

Ellen's Stardust Diner:
en diner där personalen gick runt
och sjöng och hade performances
bland borden. Sjukt kul!
Och vår välanvända subway-karta..

Rockefeller Center

Jättegod och jättebillig mat i Chinatown.
Kan man ju inte ge annat än två tummar upp!

New York Public Library. Insåg återigen hur mycket jag gillar bibliotek!

Metropolitan Opera som Linnea och jag hittade av en slump när vi var ute och upptäckte en dag.
Ibland har man flyt :)

Tja, det var lite glimtar i alla fall. Vi hade hur som helst en väldigt bra vecka! Ni får väl helt enkelt fråga mig mer om det om ni undrar nåt eller så.

Veckan som gått har som sagt varit kanon! Har spendera mycket tid ute på det som kallas Greenspace, alltså de grönområden som finns mellan byggnaderna på campus. Har varit shortsväder nästan hela veckan. Blir väldigt förvirrande så man tror man har sommarlov, fast egentligen borde man plugga lite.. Men plugget har inte dragit igång i full skala efter springbreak än, så jag har inte haft för dåligt samvete. Helt grym vecka helt enkelt. Inser bara mer och mer hur mycket jag tycker om de här människorna jag har privilegiet att spendera mina dagar med.

Igår var jag och några till i ett område som heter Armitage och tog en fika. Det är ett väldigt gulligt ställe, ganska exlusivt, men det finns väldigt fina gator att strosa runt på. Vi hittade ett ställe som hette Argo's som hade en massa sorters teer som man kunde få både varma och kalla och jag vet inte vad. Mycket trevligt! Och sen på kvällen var vi ett gäng som åkte iväg och åt påm en Etiopisk restaurang. Vi var tolv personer, fick in tre stora fat mer röror och grytor com man sedan åt med händerna med hjälp av en slags surdegspannkaka. Det var väldigt speciellt, men väldigt gott! Och det blir en speciell känsla när man sitter och äter tillsammans frän samma fat. Gemenskapen är total :)

Idag har varit en väldigt slapp dag. Har inte gjort någonting egentligen.. Men snart ska jag iväg och göra lite våfflor. Man måste ju fira våffeldagen trots att man är i utlandet. (Mina föräldrar nämnde nån gång för ett tag sen att min blogg handlar mycket om mat.. Det är nog sant. Men det är ju en stor del av upplevelsen också!)

Hoppas allt är fint med er som läser! Vi hörs snart igen hoppas jag.