Jag visste ju hela tiden att den skulle komma. Sakta men säkert har den annalkats, smugit sig på som en hungrig lejonhona. Och nu är den här. Den allra sista kvällen på North Park University. Får lite ont i magen av att tänka på det.. Väskorna är så gott som färdigpackade, imorrn blir det utcheckning, en oändlig massa kramar och slutligen avfärd mot Alaska för vidare äventyr på andra håll än Chicago ett tag. Jag har nog aldrig i mitt liv varit så kluven som nu. Jag är ju såklart grymt taggad på att åka ut och resa lite, och även på att komma hem så småningom, men det innebär ju att jag måste ta avsked av några av mina bästa vänner. Och sen inte träffa dem på ett bra tag. Ett riktigt bra tag.. Det gångna året har verkligen varit mitt livs upplevelse och det har fått mig att växa som person mer än jag någonsin trodde att det skulle göra. De fantastiska människorna jag har träffat skulle jag inte byta bort för allt guld i världen, jag har dem att tacka för så mycket. Men varje saga har ju sitt slut tyvärr, det är väl bara att acceptera. Har i alla fall haft en bra sista kväll, gitarr jam med fina vänner i den lägenhet där jag har spenderat majoriteten av min lediga tid denna terminen. Kändes fint.
Sista helgen spenderades även den ganska utmärkt tycker jag personligen. I lördags blev det en tripp mot stan och Navy Pier. Planen var att det skulle vara soligt och fint så att vi kunde njuta av vädret på piren och sedan ta en tur upp i Hancock Tower, något några av oss pratat om att göra hur länge som helst (var ju bara på damtoaletten förra gången om ni minns..). Tyvärr ville inte Chicagovädret som vi och det var lite kyligt och väldigt molnigt. Man såg inte ens toppen på Hancock.. Men vi hade hur som helst väldigt trevligt på piren och tänkte att, Hancock får vi ta en annan gång. Några stycken valde att åka tillbaka och äta i ARA på kvällen, medans jag och några till styrde kosan mot Chipotle och lite mexikansk mat innan hemfärden. Uppenbarligen hade vi som stannade i stan gjort rätt val, då vi kom ut från Chipotle och molnen mirakulöst nog hade försvunnit nästan helt och solen strålade på oss. Med nytt mod tog vi sikte på den majestätiska byggnaden vi planerat att bestiga. Men motgången var inte över än.. Timingen var inte den bästa, så precis när vi kom dit var det ett sällskap på 150 personer som skulle upp till 95e våningens lokaler för ett event. Vi som skulle till 96e våningens Signature room fick då snällt ställa oss i kö medan hissen var i full färd med att skjutsa upp alla gästerna. Nämnda kö fick ytterligare två ur vårt ursprungliga sällskap att vända på klacken, så vi bara blev fyra kvar. Men vi kom i alla fall upp till slut! Och det var lätt värt det :) Molnen kom tillbaka lite grann, men det gjorde faktiskt ingenting utan tillförde bara en lätt drömsk touch till utsikten. Så vi satt där och såg solen gå ner och hade det allmänt trevligt.
Söndag var lugn och vilsam. Njöt av en sista söndagsbrunch och gick på lite jazzkonsert som bl.a. Johnny medverkade i. Sedan på kvällen tod sig hela SVF-familjen hem till Emily för en sista middag. Det varen sjukt härlig tillställning, och ögonen började tåras både en och två gånger. Jag vet att jag upprepar det till leda, men fy vad jag tycker om de här människorna.
Kanske lägger till lite bilder i detta inlägget imorrn, men nu är klockan halv tre, så jag borde dra mig emot sängen. Vi hörs igen, om inte förr, så när jag kommit tillbaka till Svedala. Ha det fantastiskt tills dess, det tänker jag ha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar