I'm In a New York State of Mind

Sitter såhär första kvällen på spring-break avslappnad efter att ha skrivit klart alla mid-terms och färdigpackad för att åka en sväng till det stora äpplet imorrn bitti. New York alltså, ganska galet. Och ikväll har jag även bokat en biljett till Anchorage, Alaska, i maj. Också ganska galet. Svårt att inte tänka på vad jag gjorde vid den här tiden förra året och hur radikalt annorlunda mitt liv är nu.. I mars 2011 satt jag hemma i vanliga, trygga Ljungsbro och sökte folkhögskoleutbildningar. Tvekade och våndades över vad jag skulle välja; musik eller college? College eller musik? Ska jag gå på folkis överhuvudtaget? Blir det för dyrt? Kommer jag våga ta steget ur min comfort-zone? Kommer kunna bryta mig ut ur mitt skal? Tänk att det blev så rätt till slut! Har inte ångrat mitt beslut en enda gång och när jag ser på mitt liv nu är jag så grymt tacksam. Jag får uppleva så otroligt mycket och det dessutom med människor som jag nu kan kalla några av mina bästa vänner. Och det är människor som jag inte ens skulle vetat existerade om jag hade fattat ett annat beslut för ett år sedan. Det är otroligt hur bra man kan ha det. A-a-a-amazing som Danny skulle ha sagt.

Kanske ska göra detta till ett lite informativt inlägg också, hur abrubt det än kan kännas efter den "djupa" inledningen. So here it goes. Som jag nämnde tidigare åkte vi till en kyrka en bit bort i lördags. Willow Creek hette den och den var verkligen enorm! När man kom in kändes det som om man hamnat i ett köpcentrum, med snabbmatsrestaurang, rulltrappa, vattenfall etc. Kyrksalen var också enorm såklart och fast det inte var fullsatt var det säkert ett par tusen människor där. Rätt mäktigt när alla stämde in i lovsången. Som Frizon, fast på en vanlig gudstjänst. Allt var liksom väldigt annorlunda mot kyrkan hemma. Och visst, det var en spännande upplevelse att få nattvarden i en mini-plastkopp och att se en amerikansk pastor illustrera sina ord med tunga järnkedjor och en TV-skärm som betonade det hon sa, men på nåt vis kändes det lite påklistrat och överdrivet och jag kom på mig själv att sakna ärligheten som finns på ett annat sätt hemma. De verkar ha mer av ett behov att göra saker storslagna här.. Men alla gillar vi olika och svensk och amerikansk kultur är väldigt olika i mycket. Kul med en ny erfarenhet hur som helst. När vi kom tillbaka till vår del av stan gick jag med några av mina vänner och åt middag på en medelhavsrestaurang som heter Dawali, som var helt ok! Har aldrig tidigare sett så mycket hummus på en och samma tallrik. Den var dock väldigt god, så det var inget större problem.. hehe.

Willow Creek's kyrksal. Lite större än Fillan i Ljungsbro. Typ

Söndag var vi SVFare bjudna hem till den amerikanska läraren Joe (eller Professor Alulis som de flesta andra kallar honom. Man får lite special-privilegier när man är SVFare..). Han bor i den lite exlusivare södra delen av stan, inte så långt ifrån där Obama har sitt hus. Och inte heller särskilt långt ifrån University of Chicago, som han (Joe alltså, inte Obama) gladeligen gav oss en guidad tur runt. Verkligen väldigt annorlunda mot vårt campus här på North Park.. Väldigt mycket större och det ser ut mer ut som ett gammalt engelskt univeritet, med stora salar med jättehögt i tak, stenväggar och torn. Häftigt att se! Innan touren fick vi även mat hos Joe, vilket var både gott och trevligt. Jag fick även prata en hel del om min Shakespeare-kurs, då Joe är en stor Shakespeare-fantast. Den mannen är som en levande bok, han kan allt. Min lärare i Shakespeare har t.o.m. nämnt honom på en lektion.. Kändes fint att jag äntligen har iaf lite kunskap som matchar hans. Dit och hem åkte jag bil, på Lake Shore Drive, som är vägen som går längs med Lake Michigan genom down-town. Det är faktiskt en riktigt fin åktur och man får en sjysst view av alla skyskrapor och sjön. Bra dag helt enkelt!

University of Chicago

Lake Shore Drive

I feel like paparazzi. This guy is a big deal.

Efter det har veckan flutit på bra. Som sagt, sista veckan innan lovet, så många har haft fullt upp med pluggande. Så även jag, då jag hade ett mid-term i historia i torsdags och mitt sista prov i Studies in Literature idag. Busy, busy. Men har även hunnit med att hänga en del på det s.k. greenspace, helt enkelt en gräsmatta mitt på campus. I onsdags var det riktigt fint väder här med sol och över 15 grader varmt, så det blev ganska fort fullt med solsugna elever utomhus. Ser verkligen fram emot våren här, verkar kunna bli hur bra som helst. I onsdags blev vi svenskar även bjudna på middag av skolan på Tre Kronor. Så det var ett välkommet avbrott i plugget.

Och så var  vi tillbaka där vi började, jag sitter här med NYC-väskan bredvid mig. Och allt känns galet. Och lyckligt. Galet lyckligt helt enkelt. Och så lyssnar man på Billy Joel's New York State of Mind och blir ännu lite lyckligare i hjärtat. Ibland är livet bra fint.
Vi hörs om en dryg vecka hörrni! Ha det lika bra som jag tänker ha det!