Igår var vi som sagt på musikal (blev inget museumbesök pga tidsbristskäl), Million Dollar Quartet. En föreställning som handlar om en dag i Sun Record's studio, i december 1956, då både Elvis Presley, Jerry Lee Lewis, Johnny Cash och Carl Perkins happened to be i studion på samma gång. Och skapade historia naturligtvis. Vilken show alltså! Castingen, särskilt på Cash och Jerry Lee, var nästan läskigt bra. De både lät, såg ut och agerade som orginalen. Måste vara väldigt svåra roller att spela, så mycket som ska stämma för att få det att kännas äkta. Men som sagt, de gjorde det väldigt bra och vilket drag det var sen! Med urspårat slut där folk klättrade upp på både piano och ståbas och gav allt. Grymt.
Bland det roligaste, förutom själva showen, var att titta på de något äldre damerna som satt på första raden och dansade med i varenda låt. De var nog där och återupplevede sin ungdom. Såg så härligt ut att det inte gick att hålla leendet tillbaka. Det är ju något man som ung idag antagligen aldrig kommer förstå. Mycket av den musik som är mest spridd i vår kutur är ju så konstruerad och opersonlig. Vet inte om det är nån som skulle göra en show av detta slag om Lady Gaga eller Justin Bieber. Men det var fint att man fick vara med en liten stund och få en glimt av hur det kunde ha varit. En liten tidsresa sådär på torsdagskvällen.
Och sen gick man resten av kvällen och nynnade på Great Balls of Fire.
 |
| (Pressbild. Men sådär såg det iaf ut. Fast vi hade en stand-in Elvis. En fakefake Elvis alltså.) |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar